|
 Klitoris har många delar varav man kan se några t.ex. klitoristoppen, inre blygdläpparna och klitorishuvan (motsvarar männens förhud). Sedan finns delar som man kan känna under huden. Pressa ovan klitorishuvan och för fingret från sida till sida och du ska känna den två- tre centimeter långa sträng som kallas klitorisskaftet Så här mycket känner de flesta till om klitoris. I slutet av 1980-talet genomförde dr. Helen O´Connell obduktioner på kvinnor vid Royal Melbourne Hospital i Melbourne. Hon ville förhindra att kvinnors känsel i underlivet kom till skada i samband med underlivsoperationer och gjorde obduktioner för att kartlägga nervbanor på samma sätt som gjorts på män, som därigenom möjligen kunnat skyddas från impotens efter exempelvis prostataoperationer.
Till sin förvåning såg hon att anatomin inte stämde med en del läroböcker för läkare. Hennes rapport blev uppmärksammad efter att ha publicerats i Journal of Urology ”Anatomical relationship between urethra and clitoris” Vol 159, June 1998 och New Scientist 1 August 1998, pp. 34-35.
Hon menade att klitoris är betydligt större än vad som påstås. Allt inkluderat kan klitoris t.o.m. vara större än penis, men större delen ligger
dolt inuti kvinnans bäcken. Yttre delen av klitoris förbinds inuti kroppen med erektil vävnad långt större än vad som tidigare beskrivits. Klitorisskaftet inuti kroppen är stort som första knogen på en tumme.
Den delar sig i klitorisbenen som är upp till 9 cm långa och omsluter vagina och urinrör och fortsätter ner till anusmuskeln. Från klitorisskaftet breder även klitorisklyftorna med känslig nervvävnad ut sig på vardera sidan av vagina. O´Connell vill understryka att dessa klyftor, som liksom penis sväller upp vid upphetsning, verkligen är en embryologisk del av klitoris.
Dessutom finns runt urinröret svampaktig vävnad som också sväller upp vid upphetsning.
Nu är det däremot så att sakkunskapen inte egentligen hade något att invända och O´Connells iakttagelser stämmer överens med standardverket ”Human Sex Anatomy” av R.L. Dickinson 1949. Han hade publicerat detaljerade återgivningar av kvinnans bäckenanatomi sedan första världskriget och i ”Human Sex Anatomy” finns en teckning som stämmer med O´Connells påståenden vad gäller klitoris storlek. Han räknade med en längd på tio centimeter
från klitoristoppen till klitorisbenens slut.
Varför detta inte tagits med i läroböcker och annan information till allmänheten är inte lätt att veta. Kan det ha varit av rent ointresse? I så fall från vems sida? O´Connells forskning, som egentligen utgick ifrån att kartlägga nervförbindelser till klitoris, har inte förändrat den anatomiska kartan, men den uppmärksamhet, som hennes forskning fått, har inneburit att kunskap om klitoris storlek och uppbyggnad börjat spridas. Dessutom fortsätter hon att forska kring nervförbindelserna och hon har nyligen konstaterat att klitoris stödjevävnad (ofta innehållande nerver) är mer omfattande och komplex än man tidigare känt till.
Se även Rebecca Chalker The Clitoral Truth: The Secret World at Your Fingertips, New York, 2000
|
